Därför

Det står i läroplanen. I litteratur. Och i stunden finns den där. Eller kanske här. Känslan av skapandets utvecklande kraft. Att upplevelser och undersökande skapar erfarenheter om världen. Motorikövande. Tillfälle till lärande och reflektion genom att studera, se, göra, pröva. Upplevelse. Förståelse. Roll. Funktion.

Gardner skriver om multipla intelligenser och Malaguzzi om barnens hundra språk*. Vi måste sträva efter att utnyttja så många som möjligt konstaterar de. Lowenfeldt, Read, Arnheim och Vygotskij har sina teorier med olika slutsater om vilken roll pedagoggen bör ha. Löfsted** skriver om dem. Liksom henne finner jag en slutsats där förståelse för barnens värld, visuell förmåga och ledning är delar av en pedagigisk roll värd att sträva efter.

Att läsa om det är fint. Men att se det är bättre. Lockar till revolution.

På vägen har jag börjat göra min egen bild av vad det handlar om. Säkert har jag hittat den någonstans och gömt den i mitt minne utan att registrera ursprunget. Inte vet jag. Men dethär tänker jag mig att det handlar om:

*Reggio Children. (2001) Project Zero: Att göra lärandet synligt - barns lärande individuellt och i grupp. Stockholm: Stockholms universitets förlag.

** Löfstedt, Ulla. (2004). Barns bildskapande: Teoretiska perspektiv och didaktiska konsekvenser. Jönköping: Jönköping Univ. Press.