Utformningen av ateljén på min arbetsplats är skapad av oss pedagoger det senaste året. Från ett trångt och undangömt rum har vi flyttat den till ett stort, luftigt, ljust och centralt. Där finns både material som är lätttillgängligt för barnen och synligt, men tillgängligt endast med pedagogers hjälp. Det finns ståplatser vid stafflier, sittplatser vid ett gemensamt bord och golvyta vid större arbeten. Vi har även platser och teckningsmaterial för barnen utanför ateljén, då det finns tillfällen under dagarna när de rita trots att det inte finns möjlighet att gå in med en pedagog i ateljén.
Ett stort rum centralt i verksamheten fungerar bra och är inbjudande. Min erfarenhet är att ett rum där man kan arbeta med olika material i olika delar av rummet fungerar då barnens fria projekt ofta kräver olika. Då det kanske bara finns en pedagog tillgänglig och barnen dessutom kanske går mellan arbeten eller hjälper varandra är det viktigt att klunna se vad alla arbetar med. Vad jag mer skulle önska är förvaringsrum i anslutning, där exempelvis kartonger och annat byggmaterial skulle kunna förvaras när det inte används utan att det störde den visuella miljön i ateljén. Möjlighet att såga och spika är något jag skulle önska i ateljén. En ateljé öppen för skiftningar och frihet. Dess fysiska storlek är något som till viss del är beroende av storleken på barngruppen. Ett ordetligt stort rum där det finns möjlighet att arbete lugnt och bre ut sig när man är mindre antal barn, men ändå har plats för många när arbetet är annorlunda är något som jag önskar oavsett.
Inspirera varandra?
Visst är det viktigt att barn för möjlighet att koncentrera sig i fred ibland. Jag har trots alla fönster i vår ateljé, mot andra rum och gård sällan upplevt dem som störande för barnen. Ofta har barnen utanför längtat in, medan barnen där inne har arbetet oberörda eller glatts åtr uppmärksamheten. Att våga visa och vara stolt över vad de gör anser jag är en viktigt del av det skapande arbetet. En öppen fysisk miljö bidrar och gör det naturligt. Men naturligtvis är det viktigt att det finns platser i rummet som inte är lika exposerade, där barn kan välja att arbeta om de vill vara ifred.
Kladd eller inte?
RE-filosofins skapande arbete, med sinnesupplevelser och lekfullhet kan nog ibland ses som kladd från ett utifrånperspektiv. Men ser man de små upptäckterna mitt i allt annat ser man också värdena. Vid andra tillfällen är syftet något annat, exempelvis vid avbildning. Då är det upp till pedagogen att göra en avvägning och kanske låta barnens dagsform avgöra vad man kan förvänta sig av dem.Vissa barn väljer ”kladd” när de känner att de inte behärskar uppgiften. Då kan man finna sätt att stödja dem i arbetet och våga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar