Tarja definierar temaarbete som en del i helheten, en grund öppen för förändringar. Förändringarna baseras på olika former av observationer. Arbetet kan vara kunskaps- eller probleminriktat. Hon skriver vidare om skapandet och hänvisar till Ingelstam som i sin tur hänvisar till Dewey när de beskriver skapandet som sinnesträning. Utifrån bland annat Vygotskijs teorier samt sina egna erfarenheter som ateljerista har Tarja själv funnit en metod för skapande arbate med barn; ”se – uppleva – återskapa”. Denna öppenhet, att se det stora i det lilla, är vad jag beundrar i Reggio Emila-filosofin.
Då jag läser styckena om Tarjas observationer och erfarenheter av verksamheten i på förskolorna i Reggio Emilia (RE) påminns jag om mitt eget besök där. Barnens arbetet med ljusbord, OH-apparat, returmaterial och floden Po, liksom pedagogernas dokumenterande och organisation är sådant som jag känner igen. Men nu sådär fyra år senare, med en examen och två års egna erfarenheter av arbete inom förskolan, är mitt perspektiv förändrat och bilden av RE ser annorlunda ut. Många tankar om den pedagogiska verksamheten på förskolan där jag arbetar är liknar REs, men organisationenerna skiljer sig. Tidsfördelning och en stark pedagogisk roll ger en professionalism som jag kan sakna i vår vardag. Jag kan se och vara stolt över mycket av det arbete som jag och mina kollegor gör tillsammans med barnen. Öppenheten i skapandet som jag beundrar i RE-filosofin finns ibland, men pedagogisk tradition och förväntningar hindrar ofta. Under besöket på Fjärilen i Kungsbacka såg och reflekterade jag över att vi gör många bra saker i vår verksamhet. Den avgörande skillnaden är dokumentationen, som vi skulle kunna använda för att stärka professionalismen i vår roll som pedagoger. Tarja skriver om hur pedagogerna i RE analyserar barnens bildskapande och använder Munaris material. De vågar det enkla och tar sitt arbete på största allvar. Då Tarja tar upp diskussionen om dokumentation och marknadsföring med pedagogerna i RE konstaterar de just att det är led i att visa professionalism och ger värde åt barnens arbete. Dokumentaionen fungerar även identitetsspeglande för barnen.
Vikten av dokumentation är något som vi börjat samtala om på förskolan där jag arbetar det senaste året. Där har portfolios använts länge, men dess förankring i verksamheten har de senaste åren varit svag. Genom att revidera dess utformning samt prova olika former för verksamhetsdokumentation känns arbetet mer aktuellt. Barnens och föräldrarnas delaktighet i detta är något vi just nu arbetar för att utveckla. Även Tarjas beskrivning av arkitektur, inredning och matens betydelse för verksamheten i RE för mig att fundera över motsvarigheten på min arbetsplats. Något som ständigt diskuteras i arbetslaget och de delar som vi har möjlighet att påverka utvärderar vi löpande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar