undantag

det är såhär det ska vara. lugn. 15 barn mitt på dan. personal som räcker till. inga planer. tid för att spela, läsa, pärla, leka tillsammans. igår blev jag matad med plastmat och fick se barnens förtjusta miner när citronen fick mig att dra ihop ansiktet. så enkelt. så smittande. så som det ska va. idag har jag suttit ner och pärlat en bil med en otåligt intresserad fyraåring bredvid mig. och det gick att trycka ner det dåliga samvetet, som kom som en naturlig följd av att jag satt stilla och bara sysselsatte ett barn, med att de andra verkade nöjda, trygga och att de inte var fler än att jag kunde ha uppsikt över dem ändå. de har det bra här. kanske klarar vi hålla kvar känslan tillsammans, när alla de andra kommer tillbaka. när allt är som vanligt igen.