efter att ha tagit mig igenom julklappsdeckaren, som känns som en upprepning trots att det är den första av författaren jag läser, gör jag ansats att förbereda mig för Depeche-konserten. med promenadstela kinder hämtar jag Spotify och testar Laura Veirs. med filmfestivalsdiskussion påbörjad och ett ateljébesök nära känns det som en bra kulturårsinledning.
nytt år, samma mål som vanligt. utvecklade kanske. för jag är inte en med årsplaner och löften. mer långsiktiga visioner. en svävande bild av hur jag önskar att livet ser ut en dag när jag är närmare slutet än början på livet. förutsatt att jag inte redan är där, eller passerat den utan att veta om det. nöjd och hungrig tänker jag mig.
2 kommentarer:
2010- året du omfamnar allt med glädje! Det är mitt löfte. Eller kanske mer tanke, för jag tänker det varje gång jag blir arg, irriterad, uttråkad... och så klistrar jag på ett leende, tills jag helt enkelt omfamnar det hela, med glädje. Oh yeah!
bara man låter sig svära och skrika ibland, så låter det väl bra. levnadsglädje a la Rönnerdahl vore nåt
Skicka en kommentar