vackrast

hemma. på riktigt. den behagliga äntligen hemma-känslan störs av högar påsar, väskor och korgar med mestadels tvätt. och ambivalensen till jobbet som jag ska köra till igen imorgon. det som känns långt bort nu, men som det vid lunchtid imorgon inte kommer kännas som jag lämnat. men det motvilliga får överträffas av att jag får sova i vår säng inatt. och att timern till kupévärmaren tickar ute i kylan. och att en nyförälskelse lever i mig. till det snöiga landet nära norska gränsen. det som känns så sanslöst vackert när man tar sig fram där att jag omöjligen kan komma på ett sätt att beskriva det tillräckligt med bild eller ord. med finaste mannen i orangaste overallen framför i spåret är till och med värken i armarna lycka