to be continued...

ibland finner jag mig i en tanke som jag måste tänka tillbaka för att se hur vägen dit såg ut. i fredags började det med att jag såg en man i en bil efter Willys och slutade med att jag vid kyrkan jämförde senaste pojken från Turkiet med andra pojkar jag mött. klart och tydligt spår kanske du tänker. (jag ska kanske inte påpeka att det egentligen slutar med att jag tänker att jag tänker tillbaka och sen tänker hur man skulle kunna berätta hur jag tänker att jag tänker och ibland slutar med att jag tänker en inre monolog som en berättelse för mig själv om hur jag tänker). men däremellan kom lusten att skriva om Äventyren på São Miguel. så snart kommer den; berättelsen om kusinerna som mötte en portugisisk polisaspirant och hans konstnärliga vän.