det kommer mer en dag. men just nu fylls dagar och nätter av annat skrivande. utvecklande och framtidsfokuserande på andra sätt. spännande och tröttsamt på samma gång. en tid för att ta tag i saker. av bara farten råkar jag gå in hos optikern också. skulle ju också kunna hävdas att gränsen för vad som är möjligt utan ett sånt besök är nådd. vill hitta de perfekta fönsterna för tiden då jag ska bli professionell. klär mig för rollen. som att skola in sig själv.
det som skulle kunna vara den stora skräcken överskuggas av att vi finner motståndare till revolutionen bland de som borde vara våra allierade. man blir matt och kampvillig på en gång.
2 kommentarer:
NEJJJ. Bli inte matt, ge dom vad dom tål...
Synd att jag inte hann sitta ner och äta lunch med er i måndags, skulle så gärna velat...
Hoppas ni kan komma förbi fler gånger i det snaraste.
Kram
Camilla
camilla: problemet är ibland att det inte biter, de förstår inte att de får vad de tål. kanske förstår man inte själv heller.
en planerad lunch får det bli snart.
kram
Skicka en kommentar