det är väl som det ska vara

Man blir hjärntvättat tills man tror att man kommit på allt själv. Då är nivån så låg att man skulle kunna föreläsa på om sånt som man tröttnat på att höra från andra. När man ser det tänker man att utbildningen har lyckats.

Ibland finner man sig anteckna sånt som man redan vet och tycker är självklart. Man antecknar för att det var det viktigaste som sades. Det är åsiker man redan hört. Åsikter som har blivit ens egna. Hittar man det efteråt så undrar man vad man tänkte. Vad man fick ut. Om någon annan fick ut mer. Om någon annan fick ut samma, men tyckte det var mer.

Andra dagar ser man allt. Man är trött på att aldrig komma längre i diskussionerna som man haft i fyra år, med olika personer. Ändå kan man inte låta bli att ge sig in dem. Förmodligen använder man samma argument som alltid. Förmodligen låter de likadant.

Känslan av allt står still är överväldigande. Det är hit man kommit. Denna väg man valt. Det är detta man ska kämpa för och med. Samtidigt som man aldrig velat det mer så vill man allt annat.