pratar med en av dem som är långt bort. som har varit näranära. för nära för att riktigt komma bort. trots månader och år. en som man delar saker med. sånt som ingen annan kommit åt. så när hon talar om allt som gör ont hos henne samlar man sig och gråter. sen skrattar man för att man trots avståndet känner att det är det som behövs. för just då vet man att tanken räcker långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar