ro

jag läser mycket när jag är i föräldrarnas hus. tiden och rummet har en annan form och ger andra möjligheter. det är så lätt att ta en bok ur hyllan ovanför sängen. somna med boken i sängen. när jag vaknar öppnar jag den för att leta upp sidan jag sist läste på. ibland är huvudet vaket, men ögonen alltför trötta. då läser jag en rad. sen ser jag den fortsatta texten på insidan av ögonlocken. efter ett tag inser jag att jag lurar mig själv. då tvingar jag upp ögonen eller somnar om. när morgonen kommer läser jag tills jag känner att jag måste göra de andra sällskap vid frukostbordet. är det en sån dag utan måsten så sitter jag kvar vid bordet och läser när frukosten dukats av. köket är den bästa platsen i huset att läsa på. med fötterna vilandes på pinnarna mellan stolsbenen. mamma rör sig i köket. jag är delvis närvarande. pappa arbetar utanför fönstren. så småningom måste jag ta en dusch med dåligt tryck. och golvet i badrummet har satt sig. så jag skrapar vatten från golvet ner i brunnen i tio minuter. när jag är påklädd är huset tomt och jag får gå på jakt efter sällskap i trädgården. jag hittar något att hjälpa till med. allt utan tvång. under tiden fortsätter meningar smittade av boken att formas i huvudet.

denna gång är det en redan påbörjad omläsning. Barbara Voors Sömnlös. men jag minns inget av handlingen förrän jag läser den. jag känner igen och anar vart handlingen är på väg utan att veta om det beror på ledtrådar i texten eller mitt eget minne. men jag minns känslan och stämningen tydligt. de känns viktigast. som vanligt letar jag efter igenkänning och skillnader. blir huvudpersonen. lever hennes liv. jag vet mer nu än första gången jag läste boken. allt får annan betydelse.

men det som upplevs med alla sinnen är viktigare. när natten närmar sig somnar ett av världens underverk i min famn.