det skulle vara skrämmande lätt att hjärntvätta mig

fast man egentligen vet så är det ibland svårt att avgöra vad som är verkligt. i samma stund som något inte längre är, när upplevelser passeras och blir minnen, har man bara sin egen tro att förlita sig på. vad är det som skiljer minnet av en upplevelse från minnet av något man drömt, tänkt, läst eller sett på TV? när det spelas upp i huvudet finns det inte ibland ingen skillnad alls. då är det svårt att veta vad som verkligen är livet. både det omvälvande och det vardagliga. kanhända är det en chans att välja värld.