bittermandel

learning study ska vi börja med. Marton är guden då. planera, analysera, göra om, se resultat. variationsteorin säger de. jag tycker de betonar fel. men tycker mr M det är som det ska stämmer det väl, det är ju hans teori. jag som är på en annan plats i min tanke just nu känner ändå obehaget krypa på när allt låter mycket mera skola. men nog kan det bli bra. en plan om att styra resten till min vinkling byggs i mitt huvud. självgod är jag. 12åringar som inte är säkra på vad som händer när blått och rött blandas vill jag inte möta igen. vuxna som säger måla när barnen tecknar, hur tänker de? kanske är detta en av bäckarna. en 12åring som inte kan alfabetets alla bokstäver hade de förfärats över, förklarar jag för mig själv. arg blir jag då och drömmer om ett möte, nej en föreläsning där de andra lärarna lyssnar och jag pratar. stackars jag som bara jobbar i förskolan har ett och annat att berätta för de bortskämda på skolan. medvetna ska de bli.

nog!
planen får utvecklas, bäckarna ska bilda en å och så vidare.


avund och "så skönt att jag kommit längre" i en underlig mix när jag möter de asymmetriska. vad blir det för känsla? jag sitter på föreläsningen och ser att orden jag bläddrade längt bak i blocket för att skriva redan står där. då är jag något på spåren ändå. det finns en tråd i mina tankar. jag gör stjärnor i blocket när föreläsningen och jag klaffar. små bekräftelser och utvecklingar.


jag tänker att bitterheten kommer vara bra att ha. göras till något konstruktivt.