appropå föreningsaktiviteter

hur faen tar jag mig ur det här? tröttheten sitter runt tinningarna och kroppen är fylld av någon slags panik. och i samma stund som jag skriver det minns jag andra tillfällen, med samma känsla. när jag vill gråta, skälla och lägga mig ner på marken och skrika för att jag just då inte står ut med omständig trevlighet. fast på nåt sätt tar jag mig igenom dedär stunderna utan att ge något annat än ett möjligtvis leende trötthet. o jag undrar när tillfället då det brister kommer.