ibland bara måste man smöra

på jobbet, fast ledig. ett sånt glapp som uppkommer när man slutar halv ett men måste vara tillbaka halv fem och inte ser någon mening med att tillbringa två av de lediga timmarna på resande fot. så jag hänger, känner mig hemma och delar tiden mellan planering, nöje och föreningsliv. o med rosor på kind efter att ha tagit emot barn sedan halv sju. men det är ingen klagovisa. för allt är fint. skönt. bra. omgiven av små, omtalade och outtalde, kärleksförklaringar. mellan mig och pojken. mellan mig och närmsta kollegan. och om jag vill, minns jag bara leenden från de 24 barnen som fyller mina dagar. tillsammans med en känsla av att det har börjat.