1 februari 2008

en saga

jag har lämnat utrymme för tankar. där frodas dagdrömmar om spöken var gång jag rör mig i stan. vackra drömmar om vänskapliga tomasledininspirerade möten. hemska drömmar om att den jag möter inte är ensam. ofrånkomliga sanndrömmar om framtiden. men när tröttheten slutligen får mig att gråta hindrar jag stolt fingrarna från att knappa på mobilen. men ingen håller dem från att slå på tangentbordet när jag letat mig fram på ansiktsboken.

o jag brister

mitt i det som är jag värmer det. resten av kroppen skakar. när jag återfår lite av självkänslan jag nyss lämnade ifrån mig. bekräftelse på att minnen är något man kan dela. ovillig att erkänna att det är olika delar som fastnar i våra medvetanden. olika saker vi drömmer om, är villiga att lämna ifrån oss eller ta med

så jag brister om igen

det växer ett illamående i mig. jag har varit med och planterat det där. det berättar för mig att allt säkert kommer att gå fel. men det lilla lilla hopp som gror mitt i är starkare. o det finns ingen som kan tala mig till rätta. inte denna gången. inte nu. o jag frågar mig hur man vet att hopp alltid är av godo. o jag svara mig själv att man måste våga för att vinna.

det går inte att skydda sig själv från att brista

4 kommentarer:

mattiasg sa...

jag drömmer oxå om spöken. o jag ser dem o jag vet att de finns o jag tänker mig att jaha, är det så de är, jag som alltid trodde att det var hoande lakan.
de finns överallt, inte ens bara när det är mörkt.

Tina sa...

m, man blir bra lurad av alla sagor. o sen lär man sig att spöken o monster inte alls finns. bara för att senare upptäcka att de finns överallt.
säkert finns det de som hävdar att de är bra, lär och påminner. men jag är skeptisk.
fast det är ju inte omöjligt att man själv går runt med ett osynlit lakan.

mattiasg sa...

kanske är vi alla spöken i någons saga. det är fullt möjligt, till o med troligt.
det är en fin tanka på något sätt. ger livet en viss cinematik, att alla är roller i varandras liv, ibland har man huvudroll, ibland är man han som går förbi på andra sidan gatan med en hund.

Tina sa...

en konst värd att utveckla, förmågan att gå in alla olika roller. variera sig. åtminstone i tanken