4 december 2007
inget att tänka på förrän imorgon klockan fyra
det känns inte riktigt bra i magen. fast det känns väldigt fint ändå. det har bestämts kläder som är jag, fast inte för mycket, o inte för flickigt eller för gammalt, o propra utan att bli stela. fast man vill att allt ska vara sådär bra så att det inte spelar någon roll vad man har på mig. egentligen. hemtentan får vila. den spelar liksom ingen roll egentligen. o inatt kommer det vara svårare att somna än igår. för det är inte omöjligt att det börjar på riktigt snart. o man vet inte fall man vill om man tänker efter fast man så klart vill. verkligen. o såklart är man fast besluten att oavsett vad det blir ska man bli bäst. fast man tvivlar på att man kommer lyckas med något alls. o man önskar att man hade spridit riskerna, så att det inte blev så stort. o fastän det inte är ett måste att man lyckas imorgon eftersom man har lockande alternativ, så kan det göra all skillnad vilket alternativ det blir. o jag tänker mig en promenad. o riktig mat. o fixering av tankar och papper. o det är både bäst och sämst utgångspunkt att det är allt jag planerat före eftermiddagen. o kanske kommer jag att vara en riktig människa på kvällen. annars kanske nästa plan faller den med. ifall den inte gör det ändå. för inget och allt kan vara avgörande. eller hur?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
vem är han? hur är han? vad har du att förlora? eller jag är jag ute och cyklar nu?
jag tror inte på att sprida risker, jag tror på att satsa. försiktigt.
det som är avgörande kan du inte styra över, inte nu.
du är lite ute o cyklar. fast detdär finns alltid i med. jag gillar ju det tvetydiga just för att det kan handla om allt och inget. men nu när jag ska kommentera finns det en han i huvudet. o jag tänker att det finns tider för riskspridning, men detta inte är en sådan. o så tänker jag på vad jag sa på intervjun idag (som var utgångspunkten egentligen), om min förmåga att vela eller oförmåga att fatta beslut. o när jag kopplar det till det personliga blir det ju ganska tydligt att i mitt fall är det aldrig bra att sprida risker. fan, jag tror du har så rätt i allt du skriver. (o nu måste jag hindra mig själv för att det inte ska bli ett sjukt långt inlägg här)
Skicka en kommentar