man måste göra ibland. för att man kan och vill. känner hur man borde, för sig själv. annars är borde ett förbjudet ord. därför tar man sig en paus i alla måsten och leker i världens sämsta ritprogram och liksom njuter av det simpla. för det väcker mersmak. oavsett om det blir något vettigt. o i det blir det vettigt. nog är det ännu ett förbjudet ord.
jag tar mig tid jag inte borde ha. just precis nu är lugnet här. jag låtsas att det kommer vara kvar. att stressen inte kommer ifatt. sen tänker jag att båda nog behövs. växelverkan. kan det vara så? o så märker man hur det är som allt annat. för att se/uppskatta det ena behövs det andra. är det så eller är det vad vi tröstar oss med? finns det de som tar allt med ro hela tiden o får det att funka? på riktigt?
det börjar gro saker i huvudet på mig. jag smider planer. o det känns bra fint. för jag var inte säker på att det skulle komma. men saker jag ser och vill förändra blir tändvätska. tänk om jag lyckas. på riktigt. tänk om en elev har fått något nytt med sig. tänk om flera får det.
2 kommentarer:
sjukt snygg brud det där!
och jag skulle önska att det finns någon som tar saker med ro alltid och på riktigt. men näe, så är det nog inte.
vet inte om det är bäst att ändå tro och hoppas på det eller att vara realistisk.
Skicka en kommentar