o man kan göra det oviktigast viktigast, för man bestämmer själv vad som är vad

allt kan inte lagas. men om man verkligen vill och står ut med att sprickorna syns så går mycket. det påminner mig om vännen som på sitt egenkäcka sätt brukade säga "allt kan lösas med våld o aceton". det hände att hon boxade mjukt mot ens axel efter ett sånt uttalande. sådär som machomännen i amerikanska komedier kan göra. en dag då man redan vunnit en del kan man utmana sig själv genom att utmana andra och riskera att förlora. men större chans än vanligt att vinna. saker händer. o när man ser hur man själv varit med och fört dem framåt börjar man tänka "tänk om jag skulle...". sen är steget lite kortare. o det är inget revolutionerande. för små revolutioner sker varje dag. när man ser dem. o man kan låta människor omkring en lyfta. då kan man fira egenskapade högtider. andra saker man kan se är andra människors pajkastning. när man står utanför. sen kan man se välkammade människor hylla andra välkammade mäniskor. fast det hänger inte på håret. o man kan göra ja, ni ser ju. det finns en hel massa att iaktta. kanske ska man nöja sig med det.

nej, det ska man faktiskt inte.