torr gråt som stockar sig i halsen. över allt man inte styr.
tanken att inte vara beroende av andras stjärnglans gror. hopp om att driva sig själv framåt.
listan som prickas av. långsamt. framåt.
man kan gömma sig i det ogjorda. tankar ska bli handlingar. somliga gömmer sig där. måste det vara det ena eller andra?
jag räknar glada dagar. är det stunderna som ska räknas?
känslan av att inte längre vara i rätt sällskap. för att mitt inte har förändrats. en följd av att jag har det? (har jag flytt förut? är det dags igen? måste man stanna för att inte ha nån anledning att fly?)
hur kan man säkert veta att man förändrats om det inte syns i spegeln? hur vet man om det skett om det råder brist på jämförelsepunkter? (hur vet man åt vilket håll man gått?)
hur står man ut med vetskapen om att frågorna aldrig tar slut? (hur skulle man annars stå ut?)
jag äter upp mina andningshål. osten med stora hål är godast. utan logik
3 kommentarer:
andas och ge dig själv en chans!
själv tycker jag om osten med pyttepyttesmå hålen. men det är ju ingen överraskning att vi gillar olika.
löve!
Lunch i morgon?
mps: jag andras.
all ost är god. nästan. nu när man är vuxen. men godast är liksom den med inbakade barndomsminnen.
camilla: åh jag missade. tänkte på dig o lunch idag. men jag behövde tänka om. på tisdag? (underbar kommunikationsform för mötesplanering dethär, haha)
Skicka en kommentar