jag visste från början att det var ett dumt beslut att läsa om boken som växte fast i mitt hjärta för tio år sen. men jag mindes inte hur snabbt man slängs in i det vidriga. hur det den berättar får det att värka i själen. och jag avskyr mig själv för att den får mig att avsky allt sex fastän det den berättar inte har något med min privata värld att göra. jag hatar hur jag trots verkligheten kan tänka tillbaka på varje relation jag haft och må dåligt. för den kryper in varje detalj i livet. men vad den berättar förtjänar mer än detaljer. det behöver skrikas ut. och varje cell av kroppen vill skrika. och jag vill värja mig för historien som inte har slutat. men det faktum att jag kan värja mig gör just det omöjligt. Rosario är död.
men jag somnar och vaknar med Rosario bortstött till utkanterna av medvetandet. vardagen och den muntliga redovisningen fortsätter som vilken annan dag som helst. jag beklagar mig över härskartekniker, känner av fuldagen, äter och målar. och liksom bara i förbifarten slänger jag in några ord om barnen som hela tiden lever och dör. och på väg från ett nöje till det jag gjort till kvällens plikt har jag mage att strosa glatt.
på plats där människor lever i väntan väntas vi. ikväll har vi tonvis med jackor och skor som ändå inte räcker till. men glädjen finns där ändå. mellan fikat och färgerna. bara delvis sviktande då vi gång på gång tvingas tvinga folk ut ur rummet. till och med när besvikelsen hos mannen som fortfarande måste gå utan när han tvättar sina byxor och pojken som får nöja sig med värmen som de gulstickade strumporna ger i flipfloppen visar sig, så finns den kvar. och lagom tills bara det som ratats för minst andra gången ligger i klädvagnarna är det dags för oss att lämna. kvar finns väntan. några ord om hur våra huvuden har förmånen att få paus växlas innan vi sätter oss i bilarna. och långt efter att det mest påträngade har sagts märker jag tystnaden. bekväm och tung på en gång.
sen kliver jag innanför dörren till doften av nybakade scones. franke avhandlar aktuellt och lott. jag surfar. har ju så mycket viktigt att göra. för mig. snart, när jag känner att det passar, återvänder jag till Rosario. inatt vill jag sanndrömma om strumpor som blir skor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar