jag dricker vatten. försöker bli otörstig.
noterar att meddelandesignalen fortfarande kan bära hopp. av annat slag. men hopp. eller kanske mest en önskan.
jag har upptäckt (jag är ganska säker på att jag hade någon särskild upptäckt i tankarna när jag började skriva meningen. men nu när jag glömt vad det var så känns ändå de tre orden jag hann skriva viktiga. stora i sig.)
inga lagar och regler stödjer det. men min empiri gör det. stödjer påståendet vill säga. om hur frukosten prioriteras bort till förmån för piggheten. för den lagrade energin och suget i magen gör mig mer allert (förstår inte att jag använder det ordet). det var så förr och är så igen. eller egentligen fortfarande. för emellan har bara funnits tider då jag lurats av diverse hälsoexperters och vanliga människors råd. jag konstaterar att man inte alltid bör lyssna till det sunda förnuftet.
det finns tid. fördelningen kan ses över.
jag har skrivit "jag vet inte längre när jag känner igen någon. i samtal med främmande hittar jag viljan". har jag skrvit det?
andra människors berättelser har lånats för att det inte skulle märkas att jag inte hade några.
uppgörelse. -göra upp. inte som i skott på film. det blir inget kaos utan lugn. det blir inte lugn utan kaos.
jag brukade tro det. man är inte starkast själv. så kan det aldrig vara.
man kan gå sönder även om man aldrig har suttit ihop.
vi försökte, men gav upp. efteråt kan man fundera på vilket som var det avgörande misstaget.
han ville aldrig höra ihop. jag ville inget annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar