läppar och tungor

jag måste ha sett ut att vara långt borta för en vän frågade "vad tänker du på?". leende svarade jag att jag planerade ett blogginlägg. en halvsanning. för jag kunde inte riktigt med att svara att det var kyssar jag tänkte på. i allmänhet. förmodligen var det fredagens nöje som inspirerade. tillsammans med den övriga bristen på kyssar i mitt liv just nu. dagens diskuterande av relationen mellan personerna på filten bredvid väckte väl också en del. men mina tankar handlade inte om önskan att kyssa någon specifik person. utan just bara om det njutsamma med kyssar. jag tänkte på vilken konstig idé det egentligen är att trycka en öppen mun mot en annan för att sedan leka med varandras tungor. bita. suga. röra. dansa. jag tänkte på hur mycket jag tycker om denna konstiga handling. väl medveten om att jag inte är ensam om det. och inte för att hävda att den alltid överträffar alla andra aktiviteter. men jag kan helt klart ägna många timmar åt just kyssar bara för kyssandets skull. i brist på denna sysselsättning funderar jag på hur aktiviteten föddes och spred sig. jag kommer att tänka på hur någon lärare en gång berättade att man för länge sen i Egypten (?) gnuggade näsor istället. utan att veta vilken sanning som finns i påståendet är jag glad att det inte är så kyssar går till här och nu.

i min ordlista från skolan (ni vet den med lila omslag med gul text) står det:

kyss -en -ar puss
kyssa kysste pussa

slår man upp puss eller kyss står det tvärom. en sån fruktansvärd underdrift och förminskning av detta underbara. i ordboken står det att ordet förmodligen är ljudhärmande, liksom puss. jag tänker på min första kyss. utan tunga. men jag skulle aldrig kunna beskriva den som en puss. pojken och jag liggandes mittemot varandra i varsin sovsäck i ett tält i en hage, med nyfikna vänner närvande och störande. år senare. den första tungkyssen med pojkvännen på skolgården. ensamma just där. blött, men omvälvande. sen fick jag springa till bussen där vännen, som då eller senare också hade erfarenhet av pojkens ovanligt blöta stil, väntade på rapport. jag minns också tider då strulandet var en sport. vi räknade kvällarnas alla kyssar. eller egentligen hur mest med hur många vi hånglat. jag förknippar minnet med en vän och talet 12. samma vän som jag senare kysst flera gånger. en kväll då alla skulle kyssa alla. som en lek. av fyllehångel från den tiden minns jag ändå få. kanske var det aldrig så många. men jag minns smaken av lakrits och min egen förvåning då jag på väg hem från ett disco insåg och utbrast att jag hånglat med en Per. men hånglandet slutade inte i tonåren. jag kan med en blandning av stolthet och skam berätta att jag två gånger i mitt vuxna liv blivit utslängd från uteställen pga för mycket hångel. kanske var det inte bara just kyssarna som störde. då mer eller mindre nära vänner dessutom har påpekat att jag kanske hånglar väl mycket ibland bestämde jag att det kanske var tid att ta det lite lugnare. nu funderar jag på om det var före eller efter det jag flyttade in delar av det på toaletter. men kyssarna i fredags var bara just kyssar. ute i det fria. och det är sådana dethär inlägget egentligen handlar om. hur man kan gå upp i det totalt. bara njuta av en annan människas smak. läppar. tunga. att blunda och bara koncentrera sig på sig själv och personen man kysser. leka, utforska, utmana. känna. jag tänker på hur jag sällan kommer ihåg hur de började och oftare bara finner mig mitt i en kyss. jag minns när jag vaknat av kyssar och tänker att en attraktion kan omöjligen hålla om inte kyssarna funkar. om inte pojken tycker om den ljuva sysselsättningen lika mycket som jag. men de bästa, längsta, mesta kyssarna började som kyssar utan känsla. kanske slutade de också pga brist på känsla. men jag kan längta efter kyssar med den pojken igen. bara kyssarna nu. jag inser att mina ord kanske är röriga, för många och kan uppfattas som en aning besatta. men jag antar min poäng i alla fall har gått fram. och samtidigt som jag tänker att jag nog besparande vännen en del genom att inte säga allt när hon frågade, så inser jag att ämnet hade roat mellan vänner på en filt i solen en dag som idag.