ställ någon på min rygg

förkommen. jag var tvungen att skriva upp ordet med en gång för att inte glömma bort hur fint det lät i mitt huvud. en av böckerna på som jag tänkte låna på pedagogiska biblioteket är förkommen. jag önskar jag själv använde fler sådana ord. och när man uttalar alla ord i bibliotek. hur vackert är inte det? jag önskar att jag inte hade varit på pedagogiska biblioteket utan kunde skapa mig en egen föreställning av det utifrån orden.

en kota i min rygg ligger fel. inget farligt. bara störande. så jag klagar. jag önskar att det fanns någon här som ville ställa sig på den. trycka tillbaka den. musklerna behöver byggas på. nu säckar jag ihop framför datorn. kommer på mig själv och hör knakningar i ryggen när jag sträcker på mig. vrider ryggraden från sida till sida för att knäcka längre ner. en sån befrielse. en gång var jag en av dem som avskydde ljudet av benknakningar. nu grimaserar komborna när jag sträcker på nacken. å, nej. jag nöjer mig inte med det. här sitter jag och skriver om dem så att än fler kan höra ljudet i huvudet. förlåt. men jag kan inte låta bli. ett tecken på träningen jag saknar. nåväl

idag har jag planerat och förberett. imorgon kommer bli en sån dag då det händer saker. det har jag bestämt. jag tog fram ett block för att underlätta. ett sånt block som hinner bli bortglömt men återfinns utan förvåning. två papperslappar singlade ner på golvet och blev liggande. även de bortglömda och återfunna. från den tiden då jag bodde så litet att jag måste testa på papper innan jag möblerade om på riktigt.



om två timmar börjar jobbet. minst 7 timmar vaken framför TVn.