Ibland tänker jag att det skulle behövas en oberoende redaktör som korrläste och hindrade en del blogginlägg. Själv skäms jag ibland när jag i efterhand läser texter jag skrivit. Men jag låter dem alltid vara kvar som en påminnelse om vad som varit. De blir en motivation för att komma vidare för de är ju alltid ett steg på vägen. Vad man gillar skiljer ju sig också en del från dag till dag. Och det är ju en del av tjusningen med bloggandet; det egna vardagliga. Ocensurerat eller ej. Nån slags demokratiskt projekt. Jag inser att detta är självklarheter som inte är nya. Men jag är en sån som behöver skriva saker för att förstå dem.
Vidare.
Älskar spontant gemensamma frukostar med vänner jag lyckats sakna i veckan fast vi bor ihop. Känner mig som världens mest (vad heter det när man har tur?) tursamma (?) person efter att ha läst detta.
Är ganska stolt över mig själv när jag vågar ringa läskiga samtal.
Inser att det finns gränser för hur långt man bör dra det att leva upp till vänners bild av en.
Blir glad av försenade födelsedagspresenter (får ju firar flera gånger).
Ser underhållningsvärde i filmer som är roliga på fler sätt än vad regissören kan ha tänkt.
5 kommentarer:
Första stycket: Jag vet precis vad du menar. Jag håller med. Jag förstår. Samma här. Och så vidare.
tyckte med om frukosten med vänner jag saknat under veckan. tycker om att se er gå med en lysande röd jacka och en lysande grön. täknte att jag ska kolla igenom mitt lager och kanske bli lite lysande jag också.
anna: Känns bra att veta att det finns fler som tänker som man själv. Jag antar ofta att man inte är ensam om sina tankar, men ibland är det skönt att faktiskt få veta.
lisa: Konstaterade faktiskt häromdan att det skulle behövas en gul. Inget kvar naturligtvis, men du vet
Du gav mig styrka. Kände igen mig i en känsla du beskrev. Ville också vara stolt över mig själv för att ha vågat ringa läskiga telefonsamtal. Och nu är jag stolt. Jag vågade.
Tack.
/pelja
Pejla: Härligt! Tack själv. Kanske blir nästa läskiga samtal inte lika läskigt.
Skicka en kommentar