piffism

o mitt i allt blir jag medveten om att den har kommit. rodnaden. för jag är en sån som rodnar i perioder. perioder som jag aldrig får någon fason på. rätt vad det är finns den där. som om jag plötsligt har ett blodöverskott som kroppen då och då väljer att skicka rakt upp. för det handlar inte om ett par rosiga kinder. nej, liksom i tecknade serier stiger färgen i ansiktet till tomatröd på ett par sekunder. lagom lång tid för att jag ska märka det och bli så arg att färgen ökar till styrka bigarå. och om det är ett möte med människor jag inte träffat förut sitter jag där med allas blickar riktade mot mig. och som om de vore i trans blir de alldeles tysta. och jag känner att det inte spelar någon roll vad jag säger. för jag är inget annat än flickan med det lysande ansiktet. och jag får en känsla av att antingen tycker folk synd om mig och lyssnar av sympati eller lyssnar de av någon slags respekt för att de tänker att jag vågar prata fast jag bevisligen är mycket blyg. och jag blir besviken och rädd för att det är det enda intrycket de någonsin kommer ha av mig. och då jag ofta också måste berätta att jag ska bli lärare känns det som att alla vill skaka på huvudet och säga "ack", "oj" och "hur ska det gå". och man kan tänka att det spelar ingen roll vad några främlingar tror och tycker om mig. men jag kan sitta hemma med vänner och fika när ansiktsfärgen ändras för att jag bestämmer mig för att säga något. och det kan hända när jag möter folk på stan. då när det hänt har vänner, som omöjligt kan ha rodnat någon gång i sitt liv, ibland känt ett behov av att vara ärliga nog att upplysa mig om det inträffade med analyser om varför det hände. "du gillar honom va? för du rodnade som bara den". och jag försöker förklara att det inte bara syns, det känns också. som en alldeles för kraftig solbränna. o "nä" eller "jo" det spelar ingen roll om jag tycker om någon eller inte. det handlar om överraskningsmomentet. ibland handlar det om ilska. men då kan jag hantera det. för då känns det som att rodnaden signalerar styrka istället för svaghet. och jag hoppas att jag är orättvis när jag gissar folks tankar och jag önskar att perioden är över innan det är dags för årsmöte.