man vet att det är fredag när man inte längre ser skillnad på folk och folk eftersom hela stan kryllar av människor med lila, klirrande påsar. o ja, jag är avundsjuk
själv firar jag med att ha på mig kjolen som jag längtat efter hela veckan men inte kunnat ha för att det varit fullt med snö och jag inte kan motivera mina kjolskor i snö såvida det inte är fest. är det fest kan allt motiveras. är det dessutom en särskild fest, till exempel nyårsafton, kan till och med klänningar som medför andningssvårigheter motiveras. men en vardag utan fest gäller alltså andra regler. saker ska göras med måtta och jag får lite i smyg njuta av att känna mig extra fin med kjol och klackskor. men det fina är inte allt. jag njuter av känslan av hur höfterna rör sig i höga klackar och kjol med hög midja. njuter av hur hållningen ändras, av den extra svanken. jag njuter av ljudet när jag går på plan mark. skäms lite när det ekar. då märks det för mycket. lagom är lagom. hoppas på blickar som ger en känsla av makt. kvinnlig makt. osmidig makt som skulle göra det svårt att springa om blickarna passerar gränsen för vad som är lagom måtta. det är hemskt och jag skäms. skäms för vad jag utnyttjar och vad jag förkastar. men jag är stolt och jag njuter. i hemlighet naturligtvis
o så kommer jag ut i köket där Frändli berättar om föreläsaren som förklarat att man ska utnyttja sin kvinnlighet när man samarbetar med företag utomlands. för om man förtycks så gäller det att ytnyttja det och vända det till sin fördel. för det är ju inte fel. det är det väl inte? men så sitter det en nioåring bredvid. en som lyssnar och lär. en som ska leva med det vi skapat längre än vad vi ska. och jag undrar om system vi utnyttjar verkligen kan ändras så länge vi utnyttjar dem.
shit
7 kommentarer:
Åh och nu får jag skämmas för att jag sa det där i den nioåriga flickans sällskap. Men vaddå, det är väl lika bra att hon lär sig (om hon inte redan gjort det, hon verkar jäkligt klipsk!). Livet är inte lätt och jag tror att vi måste luras lite för att någonsin komma dit vi vill. Tyvärr. Men vi gör det ju med intelligens. Utnyttjar dom alltså. Det är inte mer än rätt tycker jag. Dom utnyttjar oss också juh.
Men detta är väl ett klart bevis på att jag definitivt inte ska ha barn än på många år. På dom åren hoppas jag att jag lär mig tänka innan jag öppnar munnen och att jag inte är lika tankspridd som nu. Det är ju bra om jag minns vart jag satt ungen liksom.
Tur att det inte är jag som utbildas till lärare.
meeen, det var ju inte meningen att du skulle känna så. nioåringen fick mig mest att tänka i efterhand. att fundera. en mening kommer inte fösrstöra henne. det är ju helt klart bättre att prata om det som vi gör, men intelligens, än att bara låta det vara. och föresten säger och kommer jag säga korkade saker som jag ångrar hela tiden, med eller utan lärarexamen. det gör jag ju bevisligen
näää, jag fattar. det kändes kanske bara onödigt klumpigt. slängde ur mig något om vänner hos polisen bara innan du kom in i köket också. hon kommer hem till stockholm och bara berättar massa konstiga saker dom där tjejerna med udda ugn har sagt. ha ha.
japps!
det är detta som behandlas i mina foton/filmer gång på gång.
jag går igång som tusan på allt det där!
o vilka är vi o vilka är dom, o vari ligger uppdelningen?
tessie, jag vill inte ha någon uppdelning. Men just i detta fallet var VI unga tjejer som ska lyckas sätta och självklart även visa respekt för DOM herrar(mestadels utomlands i denna diskussionen) som helst inte pratar/förhandlar med andra än andra chefer. Och chefer är manliga enligt DOM. Och då gav vår föreläsarinna oss ett tips att utnyttja situationen lite, visa ödmjukhet, bygga upp ett förtroende och sedan briljera med vår kunskap. Och om det är rätt eller fel? Ja du, det går väl att diskutera i timmar. Men hur ska man annars göra när man inte skulle få komma till tals annars? Jag undrar.
fuck. känns så hopplöst ibland. läste i dagarna om en av de civilisation där kvinnorna styrde, eftersom de kunde föda barn och deras gud var en kvinna. männen passade upp och underhöll. och det låter så komiskt, fast det är allt annat.
tror att så länge man förhandlar och inte bara accepterar kan man förändra. tänker att det är det du gör Tessie, förhandlar. eller kanske mer uppmärksammar, undersöker. du visar den sidan som får mig att skratta åt den männen som passar upp. visar att det inte är så enkelt att man kan skratta bort det. visar det obehagliga.
o msp: jag vet att du inte accepterar du heller. du kommer ju förhandla i ditt yrke
svårt att veta hur mycket nioåringen tar till sig. förmodligen ganska mycket. men hur mycket som sätter djupa spår. allt formar väl lite. hon frågade när hon läste en av gratistidningarna på vagnen vad pedofil var. vad ska man svara då? jag sa som det var, en som hade sex med barn. man vill ju inte ljuga men jag vill inte säga sådana saker till henne.
ibland kan ett barn grubbla i oändlighet över en liten sak man sagt i förbifarten men en för en själv stor sak berör dem inte. alltid svårt att veta. barn är svåra. och bra.
Skicka en kommentar