glad och rastlös=käckt svengelsk i ständig rörelseNär jag ser tillbaka på mina humörssvängningar sedan jag började skriva här funderar jag lite på vad de beror på. Har funderat på sömn, mat, utbildning o en hel del annat, men hittar ingen faktor som verkligen styr humöret. Är egentligen mest bara glad i livet nu och borde kanske vara nöjd med det. Vet också att jag till viss del styr det själv, humöret styr humöret typ. Men det vore schysst att komma på hur man håller sig uppe. Den för tillfället mest troliga lösningen är sällskapet/omgivningen. Dels vilka man umgås med, men också deras humör. Vilket egentligen inte är någon lösning så klart. För det går inte alltid att styra andras humör, vilka man träffar när och var. Tror heller inte riktigt på att det styr helt. Kan ju vara så att det ska vara såhär; gå upp och ner. Att det liksom är meningen och därför också lösningen. Skulle man kunna styra kanske det inte skulle finnas några toppar. Frustrerande att inte veta. Men nu är jag i alla fall på topp och frustrationen stör inte särskilt mycket.
Med risk för att låta dryg funderar jag på om det finns någon som kan ta en komplimang eller beröm face-to-face utan att känna en blandning av glädje och obehag. Trots att jag avskyr allt vad betyg heter, så finns det något väldigt skönt i att få bekräftelse på ett papper. Att få växa i fred kanske.
Dagens föreläsning om sanning, kunskap och pedagogik väckte funderingen om det någonsin går att komma ifrån att man definierar en egen sanning. Även om man väljer att ha en relativ bild av sanning, att vara medveten om sin utgångspunkt och öppen för andras så väljer man ju just den bilden och stänger ute andra bilder. Räcker det att vara medveten om det eller fastnar man alltid i paradoxen? Man måste ju tro på sin egen värld.
4 kommentarer:
Såhär tror jag. Att man är samma person, nu som då. Dom där humörsvängningarna har funnits jämt, men dom blir mer tydliga när man alltid har folk omkring sig. Lika fantastiskt som det är att aldrig behöva vara oönskat ensam, lika jobbigt kan det vara att aldrig få vara önskat ensam. Det är svårt att gömma det dåliga humöret när man förväntas vara trevlig dygnet runt. Samtidigt som det är svårt att vara glad när någon envisas med att vara sur, eller bara har en dålig dag, eller är för stressad. Du fattar, tror jag.
Humörsvängningarna alltid kommer finnas med. Vilka vore vi annars? En hög med känslolösa människor.
Så sant. Gäller nog att hitta och våga ta sig de ensamma stunderna också. Att ta chansen när man får både och liksom. Individ i ett kollektiv.
som nu i badet. hörde att du andades precis. det är bra.
stämmer nog bra att humörsvängningarna blir mer tydliga med folk runtomkring. På gott och ont.
Individ i ett kollektiv. det låter fint.
jepps. vi andas vidare var och en för sig, men det är samma luft. ibland blir det för lite, ibland återanvänds den.
Skicka en kommentar