mindre av det...
och mer av detta...
blir det lätt när jag hälsar på tanten som väldigt sällan får besök av mig. och istället för att ha ångest över verkligheten låter jag det vara så. och tänker att det kommer tider då besöken tätnar igen.
istället funderar jag på viktiga saker som hur jag ska förlika mig med tanken på att jag numera kan förknippas med två begrepp som egentligen ger en smått obehaglig känsla. kommer fram till att jag inte måste och beslutar mig för att hädanefter använda orden pedagog och kärlek i mjöligaste mån. no more förskollärare or sambo.
konstaterar också att Banksys Wall and Piece faktiskt ligger nykollad på soffbordet, en bok om konstnärsrelaterade uppgifter för barn ligger i skåpet på jobbet inför nästa veckas skapande och jag senast för två dagar sen bläddrade i A world history of art. så kluturtanten lever ändå. o som ni ser är hon inte rädd för att name-droppa. för visst fanns det under kulturnatta något som liknade tvivel.
men nu är tiden jag lever i. och blir jag osäker så kommer ögonblicken som liksom understryker att det förflutna inte längre är min värld. o dendär längtan som ändå hälsar på ibland blir en behaglig påminnelse spetsad med framtidsfikenhet.
