piffism

Två gudstjänster med prästen som talar som man tänker, utan röd tråd men som en pågående fläta. Hon ser och bekräftar på sitt bullrigt diskreta sätt.

Tillsammans sover jag bättre än någonsin. Men alla nätter, ensamma sönderhackade eller gemensamma djupa, är fyllda av drömmar. Efter nästan två dagar utan huvudvärk och en för kort natt blir jag hudlös. Nog är det sällskapet som tillåter mig. Han ser med blicken långt bort och efter tårar kan jag kliva ett steg ifrån för att se mer.

Vi lever i växelverkan. Ger och tar. Var för sig tillsammans. Vi har svullnat som efter en operation. Efter månader med tröstätande och stressvält har vi landat i en tillfällig vardag. Med tre hem gror en ambivalent förväntan på tiden med bara ett.

Så följer han med hem. Till det som är mest vårt. Och inget känns finare än det. Så kan jag var i  nu