Det har mustats. Och jag har beklagat mig. Som en bitterfitta har jag låtit. Över allt som ska vara fritid. Omöjligen har jag kunnat avgöra om det varit blodbrist eller befogat. Men när lugnet kommit till mig och mobilens radiolurar gett upp skaver något annat än tydligare. Och jag svär tyst över chefer som skapat och tillåter arbetssituationer som knäcker. Och jag förbannar oss som skyddar allt annat än det som är värt skydd. Och dendär längtan som kommer ibland smyger fram än en gång. Efter ett nytt hem, en ny plats och nya människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar