20 mars 2011

det var en gång


det är längesen nu. men det är fint att ha den liggande på hårddisken eller usbminnet när det är dags att organisera om och uppgradera.

eleverna vill ha graffitifärger och jag funderar på vad som bör tas upp med chefen och vad man ska låta densamma märka själv. vad jag orkar och var min tid med engagemang ska läggas. kärleken har jobbat på andra sidan och har fått andra perspektiv.

helgont i huvud och rygg med andra funderingar. på vad jag orkar och var min tid med engagemang ska läggas. när lust inte finns. nu och i framtiden. eller är det samma sak?

att ta chansen att skapa sin egen egen drivkraft till nya chanser. visst låter det fint? just idag önskar den största delen av mig att jag kunde nöja mig. se att livet förhoppningsvis är långt och chanser kommer igen eller åtminstone kan skapas senare. vad orkar jag och var ska min tid med engagemang läggas?

å andra sidan. kan jag effektivisera. om jag var tillräckligt motiverad. för mycket tid slösas. om jag bara orkade och kunde bestämma mig för var min tid med engagemang ska läggas.

blablabla

4 kommentarer:

Lisa sa...

Det var längesen jag läste, december. Men nu är det lättare att göra och ska fortsätta så. Jag är imponerad, nyfiken och inspirerad. Du är skapande på ett visst sätt som jag aldrig är. Skönt att läsa här när vi inte gör så ofta tillsammans.
Hos dig skulle jag vilja att Sixten gick!
Kul att se bilden förresten, gillar den!

Tina sa...

Fint att få dina kommentarer ibland. O vilken komplimang, om Sixten. Det hade varit kul.
Vi är väl skapande på olika sätt, men med samma behov och ibland samma brist tror jag. Minns hur du brukade säga om dina lediga dar en gång i tiden. Känner igen mig nu.
O dedär gemensamma timmarna med skapande saknar jag. Dags för riktiga heliga syjuntor tror jag.

Elin sa...

Tina, städade för några veckor sen och hittade ett kort jag fått av dej för länge sen. Samma tema som bilden här på bloggen (som jag också hittade tillbaka till nyss). Bilden har fått hänga framme sen dess för att inspirera... :)

Tina sa...

Elin, fint att lämna spår hos vänner.