mobilen fylls med komihåg. tar mig från en orimlig bildsal till en annan. vi läser och analyserar matrisen. sällskapet och uppgiften påminner om svunna tider. ovant men njutbart. tänk att det kan vara så "i verkligheten" också. söker och binder knutar till nätverket.
jag lyfter barnen upponer, känner ryggen och jagar istället. spelar bandy, går i skogen och hoppar jämfota. hon som varit tyst i snart två år ler numera och pratar när vi möts. jag kan omöjligt stå emot. suger åt mig allt. så bra kan jag bli. vi säger det högt när ingen annan hör. felen vi ser omkring oss gör oss bättre. i hemlighet hoppas att vi ska få bannor och få förbud att hantera mat, så vi får tid att bli ännu bättre.
och kärleken hemma är. upp ner och framåt. fastän vädret varierar inuti kan jag i distansens stund se att jag lär mig. resten av livet tänker jag lära mig
2 kommentarer:
Låter som en härlig kombo, HDK och kontakten med barnen. Lusten att vilja lära, att blir bättre och att se framstegen så konkret.
härligt är det. hdk närvarar både i nutid och dåtid. den andra bildsalen hör till S från tiden förr. kursen nu ger en ytterligare dimension. skärper medvetenheten.
Skicka en kommentar