en gång satt jag med föräldrarna på en gräsmatta på gammalt militärområde omgivet av höga stenmurar och en liten båthamn i hemstaden. på vägen hem bar jag en LP med Björn Afzelius och favoritlåten Tusen bitar. så återupptäcker jag av en händelse sången på Spotify. i en strävan efter att återupptäcka Maia Hirasawa. så förälskar jag mig i de båda och finner att jag fortfarande kan sjunga med i varje stavelse.
2 kommentarer:
Åh, jag såg det där avsnittet. Man ryser och gråter en skvätt.
Mm, visst är det vackert
Skicka en kommentar