påminnelselängtan

många timmar i bilen. i hemstaden medan snön blev till blask. familj, familj, vänner, familj. o allt är fint. fast rastlöshet som river i ansiktet. syskonbarn och tjocka magar glänser. o så längtan som man inte riktigt vet om den är på riktigt förrän bilen tagit mig först till ensamsömn i lägenhet, sedan till snölandet där kärleken växt upp. o fastän platsen inte är hemma, så är jag helt klichéartat hemma när huvudet vilar på bröstet bredvid.

men jag påminner mig om pappas fina ord och kramar, mamma och alla och allt annat som är riktigt och som jag längtade efter innan jag körde bilen söderut. o då vill jag ha dem hos mig här i snön. hela familjen. jämt