Jag är något annat än flickvännen o pedagogen som lever mitt liv större delen av veckan. När jag är med någon som kände mig innan jag var vare sig det ena eller andra. Och att lyckas med det, vara den andra (vad den nu är?) är större och viktigare än att något konstruktivt görs. Kanske är vinsten just att jag är titellös. Bara en person.
För hur jag än strävat efter att vara just det. Både och. Och hur bra jag än trivs med att vara det. Hur jag kan njuta när jag lyckas fylla titlarna så bra som bara jag kan. Just för att jag är mig själv. Just då. "I mitt rätta element". Så behövs stunderna när inget mer än några streck dras i en väns sällskap. Och ord utbyts. Om allt vi är, vad vi gör och de vi omger oss med gör. För att spegla mig i det som allt annat som jag är kommer ur.
2 kommentarer:
Alltså på allvar, när jag hittade dig igår bland tidningarna på Hemköp utan att ha bestämt tänkte jag "Vi har haft ihopflätat hår, det måste vara det som gör det" och i morse när vi mötes på väg till jobbet gjorde det min dag! Fastän vi inte hann prata. Man ska vara rädd om dom som kände en innan titlarna som kommit med åldern, kunskapen och kärleken.
Så är det. Flätorna gjorde nog sitt.
Tänker ofta på dig under dendär morgonpromenaden faktiskt. Imorgon ringer min klocka 6.30. Lyx, eller hur?!
Skicka en kommentar