nu

kulturkalas, festival. släkt, vänner. mycket, härligt. mer om det finns inte att säga för det skulle inte räcka till.

nystart på jobbet. för "de riktiga lärarna" är de som betyder något. nån gång återkommer jag om det. just nu är jag för trött och meningarna är inte klara i huvudet.

kultureftermiddag på konstmuseet. 60tal, 70-tal och skulptörens vedermödor. textens igenkänning och förklaringslösa bekräftelse. Britt Ignell kommer ligga i min väska, under min kudde, inuti mig under lång tid framöver. för sent ser jag att samtalet redan ägt rum.

kallpratslöst och poänglöst samtalande om allt som betyder något. med vännen som ser och bekräftar med kärlek. och jag fortsätter lära, vrida och vända på mig själv och kärleken.