på landet igen.
och det är än så länge just en sån helg jag önskat. några tuschstreck har dragits i blocket och min längtan efter blyertspennorna i ateljén växer. det är lite som att längta hem efter flera år på annan mark. jag saknar finliret. smaken av svampomeletten dröjer sig kvar och jag drömer om lingonturen i skogen imorgon. att gå i skogen is da shit. och det känns faktiskt ok att jag känner mig allmänt småsur, trött och introvert. ja, jag till och med vaknade arg för att jag drömt att kärleken varit jävligt otrevlig. det är skönt att bara vara, känna efter innifrån. liksom det är skönt att jag ägnade föregående kväll åt att titta på TV-gala samtidigt som jag övade handtecken. för jobbets skull. det känns till och med ok att min nya favvoblog kan komma att bli en som tycks handla om två käcka superförskolepedagogers lika käcka idéer. men mest otroligt är kanske att det är just en sådan pedagog som jag för tillfället tänker mig att jag ska bli.
2 kommentarer:
mmmm...svampomelett är en god smak att ha kvar i munnen. o pennorna o tuschet o allt.
o superpedagoger.
låter som essensen av vila och förberedelse.
kan så vara. skönt i sin enkelhet.
en början på att förlika sig med att man kan vara unik i sin vuxenvanlighet
Skicka en kommentar