en sen dag. sovmorgon och sist på huset. den av veckans dagar som jag äter frukost hemma. kärleken lämnar jag i sängen med tidningen.
#1
hemma igen efter en dag med mer skäll än jag önskat läser jag Selmatankar och småler för mig själv. för trots att min arga röst används flitigt (o med risk för att låta... som... liksom mjukfluffig och kletig) finns stunderna då en teckning, en kram, en kommentar eller bara en blick full med hemligheter och bus som säger att vi har något du o jag. o barnen som bor i mitt hjärta och min hjärna. det får mig att vilja ge mer tillbaka. vara bättre. o hos kollegan, som jag förut inbillat mig bodde felfri långt upp bland molnen, ser jag nu mänskliga drag. o jag känner mig tryggare. nästa vecka börjar med ett utvecklingssamtal. och såhär före nervositeten vet och känner jag att det kommer vara så j-la bra.
#2
hemma igen finner jag kärleken framför datorn. en del av honom bor där. men i samma stund som jag överväldigas av trötthet bjuder han mig stolen, startar det sensate avsnittet av Greys Anatomy och tar plats i köket. mat följs av kaffe. och här sitter jag än. kärleken har somnat på soffan. våra dygn börjar inte samtidigt
#3
hemma igen liksom känner jag närvaron av vad vännen beskrev som den mest perfekta av alla presenter hon någonsin gett bort.
#1
hemma igen efter en dag med mer skäll än jag önskat läser jag Selmatankar och småler för mig själv. för trots att min arga röst används flitigt (o med risk för att låta... som... liksom mjukfluffig och kletig) finns stunderna då en teckning, en kram, en kommentar eller bara en blick full med hemligheter och bus som säger att vi har något du o jag. o barnen som bor i mitt hjärta och min hjärna. det får mig att vilja ge mer tillbaka. vara bättre. o hos kollegan, som jag förut inbillat mig bodde felfri långt upp bland molnen, ser jag nu mänskliga drag. o jag känner mig tryggare. nästa vecka börjar med ett utvecklingssamtal. och såhär före nervositeten vet och känner jag att det kommer vara så j-la bra.
#2
hemma igen finner jag kärleken framför datorn. en del av honom bor där. men i samma stund som jag överväldigas av trötthet bjuder han mig stolen, startar det sensate avsnittet av Greys Anatomy och tar plats i köket. mat följs av kaffe. och här sitter jag än. kärleken har somnat på soffan. våra dygn börjar inte samtidigt
#3
hemma igen liksom känner jag närvaron av vad vännen beskrev som den mest perfekta av alla presenter hon någonsin gett bort.
det bör kanske tilläggas att den gavs ut 1963
#4
hemma igen, efter en lång trött dag är jag inte redo. men efter en tid av förträngning börjar det kännas möjligt att ta i det igen, föreningslivet.
#5
#5
hemma igen. efter en av alla i en oändlig rad av dar med fokus på jobbutveckling/planering, känns julklappsshopping konstigt lockande. gärna på nätet. för staden därinne känns liksom inte som någon naturlig del av livet längre. fel. jag älskar staden där. men när man inte längre åker genom stadskärnan varje dag, eller åtminstone nån gång i veckan, känns shoppning där inte som något givet. då vill jag hellre fika, kanske ta en museetur och möjligtvis egoshoppa om jag väl tar mig dit. men åter till den lockande julklappsshoppningen. det är familjen där nere i den blåsiga staden som drar. längtan antar jag att det kallas. efter många turer till kärlekens familj. o för få till den jag själv växt upp i. kanske blir det många dar med den till jul. o kanske kör jag bil, så att allt inte måste gå efter SJs turlista. o bagaget kan fyllas med fantastiskt passande presenter.
#6
väl hemma igen. och en halvt ifylld ansökan om examensbevis ligger fortfande i min väska. o jag påminner mig själv om att ett litet steg också är ett steg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar