börja om börja nytt

å dagen kom. då allt var slut med tal och den blomstertid nu kommer. o jag kunde ge klara besked. efter en dag med råd över telefon. så gick jag runt och kände mig lite hemma o överflödig på en gång. men med nya planer. o med "jaha" o "synd" o "vi hade hoppats" o komlimanger och förståelse när det pratades om det. för det finns inget annat att prata om. men trädgårdsmästaren som jag bor med, fast jag ännu inte kan säga det utan omskrivningar, svarade på beskedet genom att göra planer för hur den nya pendlingen skulle kunna lösas. från hans (vårt) till nya jobbet och tillbaka. för vi är lika så, talar med omskrivningar som måste tolkas. jag har köpt en stol som står i hans lägenhet. och han pratar om att ett gemensamt konto hos ICA borde ordnas. så vet vi vart vi är på på väg. vi gör planer som om det inte fanns något annat att göra. men utan att uttala några löften. fast då och då kommer klara sanningar. med ryggen mot eller i mörkret och enstaka gånger när modet faller på eller stunden kräver det ansikte mot ansikte.

å sen var helgen med bröllop i grannlandet och det kom sig att jag låg sent på natten och formulerade en text om små avgörande handlingar och stora omvälvande känslor. som vardagspoesi de luxe. för nära för att kunna delas med flera såg jag sedan när jag hörde mig själv läsa orden som inte kunde skrivas ner. så bor de kvar innaför pannbenet i väntan på en tid som kanske inte kommer eller ett sammanhang där de kan vara något annat än en sanning.