det verkar som om livet blivit ett annat
gå vidare, utvecklas o sånt. det är inte alltid det som händer. och om det ändå är det enda rätta att kalla fortsättningen för, så behöver dess betydelse omvärderas. för inte är allt positivt
besvikelser som gör att jag slutar bry mig om saker vilket leder till större besvikelser. o kanske är stolthet ett viktigt ord. kanske beroende än större. för det värker i bröstet och vattennivån stiger när man känner efter. men det går ju att låta bli.
3 kommentarer:
hörrdu,
livet måste ju framåt eller fortsätta eller vad man ska säga, för man vill ju knappast att det ska gå bakåt och som vi vet kan man ju inte trycka på paus fastän man så många gånger har velat. men för att det går framåt eller ändrar riktning lite behöver ju inte allt bli annorlunda. inget ska bli negativt, oh no baby, nu bestämmer vi det.
klart det måste fortsätta. o det gör det ju. o jag försöker inte säga att allt är negativt, bara att utveckling faktiskt inte måste betyda något positivt. o ibland behöver något fortsätta vara stabilt för att annan förändring ska kunna gå framåt. det är ju just bakåt man inte vill att det ska gå.
o självklart vill man tänka att allt kommer ha gått framåt när man senare tittar tillbaka. men ibland orkar man inte låtsas att man vet att det är så det kommer bli.
Skicka en kommentar