mod är att våga fast man är rädd. vem sa det?
tänk om man misstar dumdristigheten för mod. kanske är de samma sak.
hur kan man lita på en magkänsla när magen knyter sig av vana? eller när det finns så mycket att må illa över? varför matar man sig själv med illamående för att bota detsamma?
5 kommentarer:
är det skillnad på dumdristighet o mod?
egentligen?
det handlar väl om att ge sig ut.
o vem i helvete är bra på det?
egentligen?
Mod kanske benämns som dumdristighet av den som inte själv vågar...
Jag tror inte att dumdristighet och mod är samma sak... kanske är det bara dumdristigt att inte våga... är det då man blir bitter som gammal och grämer sig över allt man aldrig gjorde?
ja kanske.
mod är väl större på ett sätt, tänker jag.
o det är nog sant att dumdristighet är de andras oförstående, men dom andra måste man hitta mod att skita i. varför skall andra få sätta epitet? det skall vi inte låta dem göra.
det är nog bra att vara lite dumdristig ibland, bara släppa låta gå ramla...tillåta sig att skrapa knäna lite, så kan man avgöra efteråt om det var modigt eller bara korkat.
de bor i samma familj de där två, i familjen våga.
en läskig familj man gärna vill vara en del av, men det är fan inte lätt.
´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´´+
(skit på tangentbordet)´´´´´´´´´´´´´´´´´´+++++++++++++++++++
(så, borta)
jag har tänkt mig att försöka våga lite mer 2008 än 2007.
-07 var ett något ängsligt år.
Mitt problem är nog att jag inte gärna uttalar mina önskningar högt... vill liksom inte att någon annan skall veta om jag misslyckats. Jag vill alltid vara lite hemlig. Jag tror att jag faktiskt vågar en hel del men bara inför mig själv, vilket kanske inte är så modigt... alltså, jag tar gärna ett och annat skrubbsår om jag får ha långbyxorna på, dölja...
Vad som gör det till ett problem är att man ofta är ensam... och ensam är fan inte stark.
och Signe, du kan lååååångt mer än bara detta (om man nu skall benämna det som bara (men det var ju dina egna ord))
och om det nu är så att jag har fel och att dumdristighet faktiskt är detsamma som mod, då vill jag slå ett slag för dumdristigheten!
Leve den!!!
ni skriver mycket klokt. o jag liksom nickar för mig själv o håller med i alla motsatser. man vill ge sig ut och vara polare med alla i dendär familjen. vara stoltmodig, dumdristig på gränsen till korkad och allt där emellan.
o det kan säker vara de fega som kallar mod för dumdristighet o man kan ångra saker man inte gjort. men jag tänker att det ibland är modigt att inte ge sig ut. o man kan veta med sig precis hur feg eller modig man är och känna sig stark fastän man är ensam. men ibland vet man inte när det inte längre är mod.
o jag hittar inte orden, men det känns som det finns något viktigt i närheten av diskussionen.
o c.w vi gör nog alla så, fast somliga för mycket, att vi gömmer skrapsåren under långbyxorna. o det kan hjälpa en att våga vara lite modigare. men det kan vara sjukt modigt att vsa dem också.
åh, nu slår allt över på ett eller annat håll. o vidriga ord som måtta/lagom eller gyllene medelväg dyker upp. det låter jäkligt mjäkigt. men jag kommer inte längre.
2008 känns som ett år som måste bli fullt med mod. om nu året forstätter som det börjat vill säga. o just nu är det för mycket. men vad som är modigt nu blir väl vardag sen kan man hoppas.
o mattias, ängslan o modet ligger bra nära varandra.
Skicka en kommentar