man vill ju inte ses som hopplös

hopp. det sägs att det kan dö. men oftast krymper det bara. o det sker snabbt. snabbare än det växer. jag tänker att det säkert är en träningssak. om man tränar som kajsa så hämtar man sig snabbt. många höga hopp blir det. o man lär sig landa rätt på den tjocka mattan. men man måste göra det till ett yrke o flytta till monaco. så mycket mer än själva hoppandet hinns inte med. man lever bara på hoppet. men det låter bra fint att försörja sig på att vara hoppfull. en skada kan förvisso förstöra en hel säsong. men man kan få en hel nation att stötta och följa ens väg tillbaka. o det finns läkare och tränare som får betalt för att se till så att allt går rätt till. sen är det ju inte garanterat att man vinner varje tävling o en dag måste man gå i pension, men ens hopp kommer alltid vara högre än de flesta andra mäniskors. frågan är bara om det verkligen är det höga hoppet man ska sträva efter. kanske är längdhopp att föredra.