ja rita! det är så bra för inutiet. jag satt o tänkte att istället för alla ord ord ord om att man skall o borde i dagböcker o blogg o annat, så kan man rita det man känner o tänker, det är nog lite bra tror jag. då har man ju något att rita om, för det finns demoner i alla dagar, o det finns undersköna féer i samma. allt finns alltid, men det är fan inte lätt att få plats med dem på små sketna papper.
det är nog så, att rita är bra för inutiet. fint det låter. fast tröskeln är så stor just nu. men jag försöker. utan känslor. så luras jag. tills det går. man borde ha ett hus att måla på istället för papper
varje gång man kommer över tröskeln o sätter penna mot papper o ser berättelsen ta form är en vinst.
mitt bästa är att bara börja o låta strecken visa mig vad det var jag vill säga. oftast fattar jag inte vad jag sagt förrän låååångt senare (om någonsin) men det är en förlösande väg.
ja, det finns tider då man måste nöja sig med det. skulle bara vilja ha mer utrymme, för att komma längre. men så är det ju alltid. precis som att man bara hittar saker man vill ha när pengarna är slut. gräset är grönare som alltid. nu växer det bilder huvudet på mig. men jag ska bli en sådär lärare som alltid bär på spännande block o sitter o kladdar under alla konferenser. har en fin förebild
precis :) fast alltid med risken att se väldigt oengagerad ut, eller stämplas som sådär typiskt estetflummig om nån ser vad man gör. men det kan ju vara roande att leva upp till
8 kommentarer:
Hej, du har börjat med ditt blogglöfte ser jag. Gillar bilden!
Ha en bra kväll och ett gott nytt år!
:)
Själv är jag fortfarande skeptisk. Men jag provar mig fram.
Gott nytt år!
ja rita!
det är så bra för inutiet.
jag satt o tänkte att istället för alla ord ord ord om att man skall o borde i dagböcker o blogg o annat, så kan man rita det man känner o tänker, det är nog lite bra tror jag.
då har man ju något att rita om, för det finns demoner i alla dagar, o det finns undersköna féer i samma.
allt finns alltid, men det är fan inte lätt att få plats med dem på små sketna papper.
det är nog så, att rita är bra för inutiet. fint det låter. fast tröskeln är så stor just nu. men jag försöker. utan känslor. så luras jag. tills det går.
man borde ha ett hus att måla på istället för papper
varje gång man kommer över tröskeln o sätter penna mot papper o ser berättelsen ta form är en vinst.
mitt bästa är att bara börja o låta strecken visa mig vad det var jag vill säga. oftast fattar jag inte vad jag sagt förrän låååångt senare (om någonsin) men det är en förlösande väg.
ja, det finns tider då man måste nöja sig med det. skulle bara vilja ha mer utrymme, för att komma längre. men så är det ju alltid. precis som att man bara hittar saker man vill ha när pengarna är slut. gräset är grönare som alltid. nu växer det bilder huvudet på mig. men jag ska bli en sådär lärare som alltid bär på spännande block o sitter o kladdar under alla konferenser. har en fin förebild
du menar en som ser ut som att den jobbar? :-)
konferrens o möten o föredrag o redovisningar...finns ingen bättre inspiration.
precis :)
fast alltid med risken att se väldigt oengagerad ut, eller stämplas som sådär typiskt estetflummig om nån ser vad man gör. men det kan ju vara roande att leva upp till
Skicka en kommentar