piffism

ska det vara såhär svårt? frågar hon
nej, jag tror inte det. kanske måste man välja. och det vill vi ju inte.
nä

jag tänker vidare på förväntningar. mina. det liksom lurar i bakhuvudet hela dan. jag tjuvkikar på medresenärerna. för man får inte titta på riktigt. vanliga människor. allihop. varför envisas jag med att se andra som mer? eller mindre?

o inatt finns Dafur med bakom pannbenet. delar av vad som varit människor. o en röst med textremsa som talar om dem som inte äger empati, bara ondska. jag kan inte se dem som annat än människor. som gjorts till något annat.

o det är inte meningen att blanda ihop saker som inte hör ihop. jag har bara inga fler ord. så jag skäms en stund innan jag bestämmer mig för att vara ärlig.