minst och starkast

det gick inte att prata runt saker mer. de behövde luftas. efter att jag lurat barnen att jag mina fräknar kom av att jag brukar sola genom en sil (de trodde naturligtvis inte på de men blir ändå sådär fundersamma som att de inte vet vad de ska tro om mig precis som vi blev när pappa pratade om glasbitarna han samlade på, de staplade ärtorna eller cyckeln på vinden) och efter fikat med vännerna jag ser för sällan var det tvunget att hända något. när jag dessutom varit så vuxen att han som jag en gång var sådär hopplöst förälskad nu blivit en vän på facebook tänkte jag att det var lika bra att fortsätta. jag ställde krav och jag blottade mig. i praktiken leder det kanske inte till något. för allt är ännu inte uträtt. jag har bara satt igång saker o ting. men för det är jag stolt över mig själv. de e fan koolt