skadad och desperat. med för mycket fritid. nu börjar de välbehövliga mötena. kurserna. och allt som ska göras som jag snart kommer att hata och få panik av. jag behöver vara mindre tillgänglig. ha en anledning att säga nej. om frågan kom.
istället för att vänta.
jag tog mig till ateljen till slut. överlevde. gjorde saker. hängde med en av de fina unga. som är som jag. fast före. eller efter. i början. hon vet och förverkligar. inte alls som jag.
på mötet blev jag tvungen att nypa mig själv. sitta på händerna. hindra mig själv från att krypa ihop i ett hörn. lägga mig på golvet och skrika. känslan av att inte komma någonstans. att aldrig göra något. av att ha lovat så mycket. av att aldrig förverkliga.
jag fortsätter vänta. snart. hoppas. något kommer. planerar för eventualiteter.
en termin kvar.
typ.
hoppas att jag är någonstans då. att jag vet mer.
jag är fan inte klok. jag hatar att vänta. jag gör inget annat. jag är otålig. jag kräver för mycket. av inget. inget. gör inget. jag är inte klok. en dag ska jag bli klok.
4 kommentarer:
...tycker nog att det är ett tecken på klokhet att inse att man inte är klok...
hm, jag vet inte det jag. i vanliga fall skulle jag väl skriva som du. men nu tvivlar jag starkt. tack, eller nåt iaf.
du är klok.
jag avskyr också att vänta men ändå är det sällan jag förmår mig själv att göra det jag skulle kunna istället för att vänta, men det blir bättre.
och som vanligt masskommenterar jag litegrann, ovanför och under och... och långt; jag tycker mycket om hur du skriver nu.
och heja dig, såklart!
becca: de blir lite som bonusar, när man hittar dem, dina kommentarer. tack.
Skicka en kommentar