Jag säger som Ernst: "Man känner aldrig sig så rik som när man plockar ut färskt bröd ur ugnen". Fast än bättre är det nog ändå när man får sätta tänderna i ett nybakt bröd med smör på.
Idag vill jag även hylla värktabletter och kaffe. Dessa ljuvliga ting sätter guldkant på min dag. Huvudvärken har bytts ut mot koffienchockdarrningar. Jag städar, bakar, skrattar åt Filip och Fredrik och dansar till Erykah Badu- och Eminemklassiker. Jo, jo minsann.
Tänker hur konstig viljan är. Hur den kan kännas i hela kroppen. När man var liten och kunde gråta och slå för att man inte fick som man ville. När man bara måste gå ut och dansa. Vad kommer den ifrån och vad får oss att göra saker när det inte finns någonsomhelst vilja? Vad får oss att stiga upp ur sängen för att göra de mest tråkiga saker när sängen är alldeles lagom varm och ögonen skulle må så bra av att gömma sig bakom sina lock en stund till? Någon slags långsiktighet är det förmodligen som ligger bakom. Eller viljan att leva upp till andras förväntningar. När är det då vilja och när är det lust som styr? Motivation är enligt Wikipedia avgörande för lusten. Men vad motiverar en till att hoppa i vattenpölar? Motiveras det av känslan det ger? Jag tänker att man oftast (?) gör ett snabbt överslag av för- respektive nackdelar inför varje handling. Men i vissa fall är nackdelarna helt klart större än fördelarna om man använder logik. Ibland finns det varken vilja eller lust. Andra gånger kan viljan eller lusten vara så stark att man struntar i konsekvenserna. Man har sex med fel person, äter ännu en kaka eller åker nerför en blöt rutschkana. Jag vet inte om det finns någonsomhelst logik i mitt reonemang, men idag hyllar jag i alla fall lusten också.
4 kommentarer:
Fin hyllning. Ett av mina "projekt" är att lyssna mer på min lust och mindre på den där logiken. Sluta vara så himla förståndig jämt. :)
Att sluta vara förståndig låter ganska förståndigt. Mer lust!
Det finns ju så många människor i världen som är bortom allt förstånd och ibland önskar jag att dom var färre...
men visst, om man är så pass medveten att man ser förståndet i ett visst mått av oförstånd så är jag på...
c.wu: ja, det kan gå åt överdrift åt alla håll. värst är det nog med dem som tror sig vara förståndiga när deras oförstånd drabbar mängder av människor. erkänt egoistiskt oförstånd eller tappat förstånd kan vara otäckt.
tur att vi vet att vi är lagom förståndiga.
Skicka en kommentar