det är dags för en hyllning igen. en kärleksförklaring till alla dem som ser till att man hamnar på platser man inte skulle varit på annars. till dem som kan förvåna trots att man vet nästan allt om varandra. till dem som gör att man skrattar mer. till dem som ordar tårta på namnsdagar trots att man säkert glömt deras. de borde få höra förlåt och tack oftare.
3 kommentarer:
en kärleksförklaring. hur fint är inte det? du förtjänar också fler förlåt och tack.
oj, ingen dålig tårta att bli bjuden på. nice!
mps: det är kanske det det går ut på att det inte behöver sägas utan att det liksom jämnar ut sig eller att relationerna lever på så mycket annat. tur har man
anne: eller hur. smakar dessutom lika fint som man tror.
Skicka en kommentar