piffism

Igår kväll fick hon ett återfall. Lagom tills hon bestämt sig för att inte fall neråt utan ta tag i situationen och utnyttja sina möjligheter. När hon satt på förmiddagsbussen och bara kände rädsla och trötthet kom hon att tänka på något som fick henne att le. När hon blev medveten om leendet förundrades hon över det som fick henne att le. Hon stärktes av insikten. Med den bestämde hon sig för att göra vad hon kunde för att föra kurvan uppåt. Hon gjorde sig en skön dag. Avslappnad och medveten. Sen kom kvällen.
Kanske beror det på att hon lämnade sig själv ensam för länge. Tillsammans med den enorma tröttheten. Hon gjorde som hon brukade då. Tog chansen att fylla sig själv för en stund. Med ingenting. Men hon gick inte hela året tillbaka. Det vet hon är en vinst.
Idag är hon arg och ser suddigt. Hon vill slå sönder saker och gråter för att hon inte kan bestämma vad hon ska ha på sig. Men till slut är hon ändå duschad och klädd. Idag är inte över och imorgon är en ny dag. Hon har många fler chanser. Chanser att lära sig lita på sig själv. För hon vet att hon kan vara stark och måste visa det för sig själv också. Återfallet ger skugga när det inte finns någon sol på himlen. Men skuggan visar också att det faktiskt är ganska ljust runtomkring.